hejhejhejhejhej... då?

Nu är den sista helgen här. Sista helgen i Sverige innan jag kommer spendera många framtida helger i Windsor. Det är en konstig känsla. Det är nu man ska börja säga hejdå till människor. Till familjen. Till vännerna. Till mina människor. De människor jag valt och som valt mig.

Plötsligt ska jag åka nånstans där jag inte har några människor. Där jag måste skaffa några slags substitutmänniskor. I och för sig så har ju faktiskt jag valt familjen som jag ska till och de har ju faktiskt valt mig... så jag har ju en bra början. Dessutom kommer Sofi efter bara en månad. Hmm... grunden till mina englandmänniskor är ju egentligen rätt bra. Med tanke på att jag inte ens åkt än.

I vilket fall så är det här hejdåhelgen. Egentligen hejdåveckan, men det är helgen som känns mest. Ikväll ska jag spendera min tid med underbara vänner. Mat på Harrys och sen festa som bara vi kan. Blir nog en rätt bittersweet kväll. Men det kommer bli awesome!

God mat, dans, musik, skratt och älskade vänner. Kan man begära mer av livet?

telefonen går varm, dags att gå.

det finns en gata där alla kan mitt namn

jag ramlar dåliga gatan fram.

och jag var full och jag var dum och jag ramlade på allt

och jag föll för nån på en fest nånstans

och det skulle ju va dans Dans DANS!