tonsillitis

Jag ligger nu i sängen och skriver ett inlägg. Jag har gjort det mycket på sistone. Legat alltså (och inte på det sättet man kanske skulle önskat). Halsfluss har varit min partner nu i en vecka. Så jag har legat i min säng och blivit omhändertagen. A och R har varit alldeles nervösa över att dom inte ska ha tagit tillräckligt bra hand om mig. Det har varit klappade på kind och snälla ord och frågor om jag behöver något heela tiden. Bringing of olika mediciner beroende på hur jag känner mig. Kall-handduks-dabbning i pannan. Mat och dessert i sängen på bricka. De har ordnat allt åt mig. ALLT. Om de hade kunnat gå på toa åt mig också hade de nog gärna gjort det. De har liksom varit här hela tiden, Fast dom har också gått ut flera timmar med E bara för att jag ska kunna sova i lugn och ro mitt på dagen. (Och under den tiden de varit ute undrat om jag fortfarande lever eller om jag ligger avsvimmad i huset nånstans...). Det har varit suveränt. DE är suveräna! Och under all denna extreeem bra sjukdomsomhändertagningen så oroar A sig för om det verkligen duger. Jag skypade med mamma och Anna bad mig försäkra henne om att de verkligen tog väl hand om mig. Detta gjorde jag, men alltså.. För det första: jag tror aldrig att min mamma ens tvivlade på att Anna och Richard skulle ta dålig hand om mig från första början. Och för det andra: nog för att det är skönt att vara hemma hos sin mamma när man är sjuk men om jag känner min mum rätt så skulle hon placerat mig i soffan i horisontellt läge och sagt "ligg där och drick mycket vatten." (okej grova drag kanske...) Min poäng ääär: efter att blivit omhändertagen såhär när jag är sjuk kommer jag aldrig nöja mig med nånting annat igen!

Dessutom har jag världens bästa vän som ger mig extremgenerös förtidig födelsedagspresent, lägger ut pengar till ett halsband och skickar mms som uppdaterar om helgen som fortgår utan mig.

Jag kanske borde vara sjuk oftare? Ja, definitivt.

Imorgon ska jag iallafall vara lite sämre. För imorgon, imorgon är det städdag..