milf *

Jag blev kallad milf häromdagen. MILF. 19 år. Vet inte om jag nämnt att vi har en pojkskola i slutet av vägen där jag bor. Dom kastar skräp ÖVerallt och typ är rebelliska genom att ha slipsen löshängande runt halsen och inte putsa skorna. Dessutom skriker dom fucking fuck shit fuck hela tiden. Att gå ut med E när dom har rast eller precis slutat skolan är fint. Pojkar 12-17 (eller nåt) överallt och där kommer jag med en barnvagn. Trottoarerna är inte dom bredaste här. Jag och Sofi brukar få gå på tåg när vi promenadar. Anyway.

Jag kliver ut på gatan och låter ett pojkgäng gå förbi. 2 meter längre fram vänder sig en av killarna till sin kompis och säger "now THat's what I call a MILF!". *hakanslårimarken*

Sofi säger att om nån skulle sagt det till henne skulle det make her day. Jag tänkte inte så eftersom jag förknippar milf med 40åriga cougars. Men jag inser nu att det är ju faktiskt en komplimang. Om man är en mamma kan man ju bli kallad milf oavsett ålder. Jaa. då är det ju faktiskt rätt sweet att få den komplimangen. Även om det kommer från en 16looking13-åring.

*(tycker det är töntigt med sånahärna * men jag vet att vissa åldringar som faktiskt kan manövrera datorn och läser bloggen inte vet vad milf betyder och kanske inte vill fråga sina yngre avkommor för att verka hippa och med i tiden.)

Dääärför har jag gjort en * för att säga att MILF = Mother I Like to Fuck.

Yes. I said it.

Windsor-by-night.

Sådärja. Sofi och jag har gjort en uterunda i Windsor. Kolla läget liksom. Det var greeaat!

Det får mig att sakna alkoholkvällar med mina vänner. Jag saknar mina vänner överhuvudtaget men våra festkvällar är liksom en klass för sig. Det är fuck-you-I-won't-do-what-you-told-me-dans, skratt så munmusklerna och magen är ömma i veckor. Det inkluderar galen "kan ... , kan ... , kan ... dricka vin/öl/tequila/whatever!?!" och det kan vi! Det är fördans, peppning och iordninggörning och självklar efterdans, sovning och småtimmargörning. Allt med dom snyggaste och bÄSta människorna i världen. Dom som jag blir stolta över att se och kunna kalla mina vänner. Det är tur att jag har en av dom här och att skype finns. På söndag fyller en av snygga stoltisarna 20. Imorrn får Sofi och jag vara med på firade. På skype. Det blir förhoppningsvis älskade lambohejlambohej och härlig vänanda fast vi är på olika sidor av nordsjön.

Kvällen ikväll var sweet. Vi hann med 3 pubar och många fler peronis och sånt. Spottskratt och högröstprat. Det kommer blir sexywhiskeyröst imorrn. Men det är ju dagenefterkvälleninnan jag gör som bäst.

Nu sittligger jag i min säng. Lyssnar på alldeles för bra musik och har gottätit en halv rittersport (kommer ni ihåg dom godingarna?) + druckit 3 glas vatten. Det är fint.

Men jag saknar crazydans, tequilarace och sovning i killomhållning i killparfymsfamn med kvällssmink på. Det vore ännu finare.

Imorgon är det vin i solen (förhoppningsvis). Det är bullbakning, vänfestskypning och hotchipdans. Det är havanaclub-rom-och-cola och god mat. Skräckfilm och mumsmat. Converse-köpar- och lulledag. Med sovnatt hos SofiSimonGrell.

hmm. hon kanske har lite killparfym och en varm famn?

nu sleep tight och defying gravity.

vue

Joo. Bion hjälpte faktiskt. Eller det kan ha varit att sjunga SpiceGirls på okänd väg letande efter stationen. Det faktum att faktiskt ge sig iväg till en stad man aldrig varit i, med ett tåg man aldrig åkt, för att hitta en plats där man aldrig varit gör att man bli lite uppiggad. Iochförsig känns det som om det är det enda vi gör nuförtiden. Och jag gillar det.

Tim Burton vet verkligen hur man gör film. Alice in Wonderland var inget undantag. Mad Hatter är underbar. Min typ av film helt klart. Kulturintaget denna helg har varit finfin.

PizzaHutpizzan efteråt var också perfa och sällskapet var ultimat. Att bli försökuppraggad på på vägen hem var liksom bara en självklar avslutning på kvällen. Any other night. Han var tydligen en på 10 000. Som sedan utökades till en på 10 000 000. I guess I missed out.

Jag känner mig slowmotionig. Det är som om jag har ludd mellan hjärnan och mina nerver. Så när hjärnan skickar ut signaler får dom med sig lite ludd som gör allt lite suddigt och mjukt. Det känns lite som att sväva. En kärlekskänsla fast den är riktad mot allt och inte nån specifik.

Livet kan vara fint trots snor i näsan och tease i halsen.

Men det kanske går att sova bort snot och ret.

Jag prövar.

fuuk

Vi har en sjukstuga här i Windsor. Den ligger på Oxford Road 121 aka theWalkerfamily+missLarssons hus. En 24-timmars spybacill hoppar omkring bland husen. Evelina, som är rätt snabb på nya modet, var inte sen med att få den. Likaså med Richster och Sofi bestämde sig för att få den första resan in till London.

Anna tyckte att det skulle vara lite roligt med omväxling och körde på en ordentlig förskylning istället. Evelina tyckte att det lät roligt och körde på den bacillen samtidigt. Lite blandning förnöjer. Man vet inte vad som kommer ur munnen och vad som rinner ut näsan. gagvarning. Min kropp kände att den inte ville vara utanför detta bacillsamhälle och bli retad så nu sitter jag är med en lemon..thing..eh..ie.. och försöker få bort locket som satt sig över mitt huvud. Jag känner igen locket. Locket och jag är gamla vänner.. eller ovänner eller.. ja, ni fattar. Jag vet vad som komma skall och jag hoppas att jag kan motverka det i bebistadiet.

Nu har jag ju dessutom inga homopat (hahaha låter som en psyko homosexuell... förlåt. orelevant.) piller att stoppa i mig. Jag kör med några vitpepparkorn istället. Nästan samma sak. Fast inte kände jag när jag svalde dem och en liten sneaky rackare bestämde sig för att hänga kvar i den där köttiga pluppen man har bak i halsen. Den hängde där, chillade lite, innan den bestämde sig för sikta mot ljuset i tunnen. Väl uppe i munnen igen drar min mun ihop sig i en ofrivilligt sugmun. Jag hinner tänka "no No NO!" Men det var försent. Så mitt tidigare hostande, från pepparbungyjumpen i min hals, gick över till ett väsande och sätta-i-halsen-kräk-ljud. Sådär ja. Nu sitter jag här. Såsom jag gjort hela dagen. Med min lemon..thing..whatever som smakar kräks bara den. Om jag inte får spybacillen så kommer den enorma muggen med äcklet ta hand om det.

Ont i ryggen har jag också, nu när jag ändå gnäller lite liksom. Det kan vara för att jag har suttit hela dagen. Tur att jag ska på bio med Sofi och får röra lite på mig. Och sätta mig på ett tåg. Och sätta mig i en biosalong.

tjaa. det hjälper nog.

Emy hjärta Hairspray

W O W . Awesome. Jag säger det igen.. A-HAWESOME! Alltså Hairspray är den ultimata feelgoodmusikalen och så sjukt bra. Snacka toppenfödelsedagspresent. Ibland lyckas jag verkligen.

Hoppas Sofi som var den egentliga presentmottagaren också tyckte det. Var nog lika mycket en present till mig... Vi vet ju alla vilken sucker jag är för musikaler.

Vi satt och log och skrattade och klappade händerna genom hela förställningen. Pure enjoyment! Jag ville inte åka hem efter att den var slut, min värld kändes plötsligt så tom. Jag vill också sjunga och dansa (och inte bara för mig själv...) när saker händer i mitt liv. Det skulle vara så befriande.

Att sminka sig och byta kläder, efter en heldag i London, på en restaurangtoalett, det var befriande.. eller vänta nu.. nej. Men underhållande. Precis som att springa i klackar några kvarter bort till Shaftesbury och Hairspray 10 minuter innan förställningen började. Och att ta det sista tåget till Windsor och få en lektion från en förfriskad man om att pengar är livet. jaa. Rätt underhållande och rättså liberating dag ändå måste jag säga.

Men ingen del av dagen (förutom kanske det faktum att snyggingen som spelade Link Larkin ((Liam Tamne)) gick förbi oss, på min sida, på vår väg till tuben, vände sig om och kollade mig rakt i ögonen. "I can hear the bells..." *längtanssuck*) hade varit så fin om inte Soffipropp gnäll hade varit med. Så grattis på födelsedagen snäckan, igår, fast egentligen den 3 mars. Det gör vi om.

Pengar och andra triviala ting.

Pund är nästan som låtsaspengar. Det tar ett tag innan man inser att det faktiskt är riktiga pengar man handlar med. Jag har inte riktigt fattat det än tror jag. Eller det verkar ju onekligen som det om man kollar på mina inköp.

Men om jag nu, för en gång skull, faktiskt har pengar. Som jag faktiskt kan spendera på precis vad jag vill. Varför inte göra det?

Säger som min lilla mormor; 'om man ser något man tycker om ska man slå till direkt. Annars kommer man bara gå och gräma sig över att man inte gjorde det.'

Det är bäst att jag skaffar mig ett välbetalt jobb... Eller en välbetald man... Eller flyttar runt mycket så att alla pengar blir låtsaspengar...

äsch.

Under Sofis och min korsningsutforskning av Oxfordstreet (och spec 3 våningars topshop) hittade jag detta.

Och när man har en slippery bebi i famnen kan det vara nice med en baddräkt istället för bikini-show-it-all.

*Bebis glider ur famn, grabbar tag i tygstycke som tydligen är det enda som håller uppe tha tuts. Boobs överallt, bebi ner i vatten, tuttägare ner i vatten för att dölja, kallsup för båda, bajs i vattnet från andra sånadär snuskiga englandbarn = bajsvatten i munnen.*

Nehej ni! Jag tror det är ett säkert kort att hålla sig till baddräkt! Den första på... hmm.. typ 10 år. Och dessutom har Jeff (och jag litar på Jeff) sagt att det är mode för i år. Inte nog med att jag är tuttflashsäker, jag är inne också!

Jag tycker extremt mycket om att få grejjer. Så att få en mammasydd väska. Med inbyggt iPhonefack och skyddsängel som dessutom innehöll små notes var heaven. <3

Jag tycker också mycket om smycken. Fast jag inte använder dem så mycket. Iår ska det bli skillnad på det! + att Anna har fått mig att inse hur snyyggt det egentligen är med stora halsband.

Dagens resa till Portobello var, precis som förra gången, himmelskt. Att Sofi blev sjuk och spydde när hon kom hem var mindre himmelskt. Fast innan hann vi hitta finfina grejjer.

Och nästa vecka blir det London ännu en gång, men denna gång är det Sofis födelsedagspresent som är the main course.

För när man har fickan fylld med låtsaspengar och ett visakort så kan man spoila sina vänner precis hur mycket man vill.

Japp that's it.

puss och x:n och alla såna häftiga saker.

London är det staden som ligger nära Windsor?

Sen Sofi kom hit har mitt aupairliv börjat ta en ny vändning. Detta är en bra sak, för efter att man varit 'ensam' i 4-5 veckor så har man kommit av sig i kompisandet. Man har liksom blivit van vid att gå och lägga sig i rimlig tid. Att shoppa ensam. Att städa rummet (dock inte idag. annan historia. skämmigt.). Men nu gott folk börjar aupairlivet som det var tänkt att komma igång. I onsdags tog Soff och jag en middag på en mysig italiensk restaurang. Vi fick ett litet avskilt bord. Vi såg väl ut att vilja hålla hand. Eller skratta väldigt högt. Vi gjorde båda.

Och idag tog vi en spontanshoppingtur in till London. Oxford Street. O h M y G o d! Ni som tror att ni shoppat förut kan ju lägga sig på spikmattan för ujj vilket ställe. Man har inte sett affärer för man sett affärer på Oxford Street. Och vi lyckades se en korsning. En enda. Seriuosly.

Men wow!

Jag hittade en efterlängtad vårjacka och en meganice skjortaktigtröja. Och ett par shorts. Och ett skärp. Och ett par solglasögon.

Det finns så mycket man vill se, överallt, hela tiden. Men jag och Sofi har kommit på att den bästa taktiken är att ta en del i taget. Om man stresskollar får man ju inte hela upplevelsen. Att ta en korsning i taget är kanske dock att överdriva.

Imorrn ska vi in igen till London och Notting Hill för att gå på Portobello Market! (whi! nånting som jag faktiskt har lite koll på nu.). Jag kan se Hummingbirdcupcakesen sakta torna upp sig. Och sådärja, dregel på tröjan = check!

Förresten måste Soffan och jag få väldiga klappar på axlarna som klarade att hitta hela vägen med byten och grejer från Windsor - Slough - London Paddington - Oxford Street och tillbaka. Med tåg och the tube. Bara ett litet missöde som förde oss till Torwing. Eller var det Twyred.. hmm. Twinging..? nä. Twyford! Eller...? t och w var iaf med. Tåget beslutade sig för att, utan vår vetskap, hoppa över stannadet i Slough och Sofi och jag skrattade oss tydligen förbi hållplatsen där vi kanske skulle upptäckt att nåt inte var rätt.

Anyway. Vi fick ju en liten tågresa genom Berkeshire vilket var rätt trevligt. Med skelögon, skrattmagar och MargeHassle kan man göra mycket.

Så jag har iallafall haft en toppendag. Och imorrn kommer vara minst lika bra. Och nästa vecka. japp.

(och såhär i slutet tänkte jag lägga in en passande låttext men jag kom inte på nån sådär direkt och om jag ska försöka komma på nån blir det bara krystat och lite töntigt.. puh... det får bli två bilder istället.)

Sofi SBL4E

hejhoha. Mina bloggfingrar bestämde sig för att ta en oväntad ledighet. Sorry 'bout that. Sofisexybestlover4evvahSimonGrell har nu landat i Windsor! A-hawesome säger jag. Whi! Känner mig nästan lite ovan vid att ha henne runt mig. Som om hon varit här hela tiden eller vi varit det eller... jag vet inte. Underbart är det iaf. Och ujj vad snabbt hon är inne i rutinerna.

I lördags när hon skulle komma fick jag nånslags nervösattack för hennes skull. AochR hade värsta städningen och sorteringen av Evelinas garderober så jag grundstädade mitt rum, mest för att ha nåt annat att tänka på. Jag typ fnissade och pratade sådär snabbt och lite sluddrigt. På ett den-svarta-cartoon-ankan-som-jag-aldrig-kommer-ihåg-vad-den-heter-sätt. Fatta det på engelska.

Under tiden jag flängstädade mitt rum, med min bästa musik á la kåtpalatset (+ dansade gitarrsolodans med Richard, till Annas himlande ögon) och spottade alla i närheten i ansiktet med mitt försök till tal, landade Sofi lugn som en jäkla filbunke på Heathrow. Tur att nån av oss var hoppig, det jämnar väl ut sig antar jag. Dessutom mötte hon Erik 'margesimpson' Hassle på flygplatsen. Enligt henne var det huvudnickning och sneleende som gällde. Jag tror (läs: vet) att hon är som jag och att ett fån-förvirrat-leende sitter mera invant).

Anyway. Imorgonkväll ska jag och soff hänga, dricka öl kanske. På dan är det städning och veckohandling som gäller. (Vilket med gratiskassar från Tesco innebär 13 kashar. 13!). Och på torsdag ska vi ha våffeldag hos Mustill's. Niccce!

Vet förresten inte hur jag, soffan, evve och bells (uhu..!) ska kunna hänga normalt hela dagarna. Ev har bored-utbrott och gillar att underhålla sig med att dra Ar i håret. Och Ara kan inte krypa än så Evs har ju övertaget där. Hon inser inte att dom ska bli bästisar. Eller så vill hon bara visa vem som är boss. Men vi ska nog lära dem. De kommer ju lära sig från de bästa. Vännerna alltså.

Jag sniffar min Dovehudkräm. Den gör mig somrig i kroppen och glad i hjärtat.

Madcap.

Snacka crazy munchkin jag har att göra med om dagarna.

Drottningens allé.

Livet är bra fint när man kan gå ut i bara tröja. Sitta i solen och ge Evelina hennes eftermiddagsmjölk istället för framför tv:n. När man kan gå 2timmars långa promenader med en megahappy bebi i vagnen. När det är 14grader ute och solen skiner så starkt att man få kismärken på smalbenen. Då är livet bra fint. Och det är så mitt liv är just nu.

Människor bara går runt och njuter. Såååå skönt och underbart. Vill ha vår och sommar!

Idag var Ev och jag på långpromenad i monsterlånga allén. Jag hade på mig mina enda par baggybrallor. Detta resuterar i att jag fick brännmärken på insidan av låren (för jag går snabbt som självaste vinden) och när jag väl bestämmer mig för att vända om inser jag att jag har lika långt att gå tillbaka och jag rör mig som om jag vore en nedbajsad cowboy. E tyckte dock detta var väldigt roligt. Jag fick nonchalant hitta en bänk och låtsatssola (fast på riktigt) en stund.

I allén möter man en fin blandning. Först kommer jag ifatt ett äkta pramtåg fast på bredden. 6 mammor med respektive barn och barnvagnar. Dom tar upp hela vägen men jag går snabbare och vill om. Grejen är bara den att om man kommer med barnvagn och går om dessa prammutar (som obviously är ute efter att bli av med mumhänget) får man kallblickar eftersom det verkar som om man bara vill showa off och gå liite snabbare och vara liite piggare än vad dom är. Jag tog dock mod till mig och lyckades succesfully (såg dock fejkleendena och kände mördarögonen).

Därefter ser jag hur en hord av mänmilitärer närmar sig. (Dom går jäkla snabbt så det är bättre att möta dom än att bli omkörd iaf.) Så där går jag och hamnar mitt i vimlet av alla dessa kamoflagemän. Evelina och jag slår blicknabbt på charmen med leenden och blir hälsade på med happyfaces. Killar är dessutom snabba på att se att vigselringar fattas (alla som är gifta har dom på här i Windsor.. skojjar inte.) Uppmärksammar detta med att i farten fråga om bebin är min och när jag svarar nej blir svaret: "well I'll guess we will see you around then, right guys?!" med gensvar från gruppen grabbar. En enda stor gemensam blinkning från kamokillarna och ett fånleende från mig och promenaden fortsatte. Den enda som höll sig cool var Evelina.

Tur att det var innan bajsgången trädde i kraft.