Jag varit barnvakt nu åt 3 familjer utöver min egen här i Wsor. Det är rätt så bra. För det mesta kommer man in i ett hus, blir visad var barnet är och sen tv:n + bordet där dom lagt upp allt snacks som man kan tänkas vilja ha. Oftast (och förhoppningsvis) så blir det en soft hemmakväll fast i nån annans hem liksom. Och man får betalt.
Ett hus jag barnvaktade i har en mus i huset. En liten äcklig jäkel. Sån som springer fram när den tror att den är ensam och snor kakor. Som plirar på en med asstora svarta ögon och ser ut som om den ska springa upp för benet på en och sen hamna innanför alla kläder. (jag erkänner, fåglarna kanske inte är det enda som jag är smårädd för...).
Så häromdagen när jag hörde den var jag beredd. Fötterna var redan uppe på soffan och jag vände mig om med stålsatta ögon bara för att försäkra mig om att den höll sig i köket och inte kom mot mig. Den sprang rakt över köksgolvet, stannade mitt på, och sket. Samtidigt som den stirrade med sina äckelögon på mig. Bajsade och gloende. uh. nej. inte okej. Till råga på allt började barnet jag vaktade gråta samtidigt (jag tror det har ett samband...) så jag var tvungen att gå ut i köket. hoppa för att inte musen, skulle snabb som vinden, skulle klättra upp för mig. kliva över en liten minibajs och sen trösta barn. behöver jag tillägga att jag numera alltid sitter men fötterna uppe från golvet. och att jag byter strumpor efter att jag har varit där...
'
Ett annat hus jag barnvaktade i hade en hund. OCH ett piano. Jag dog lite. Jag bodde i hundkorgen och gosade och spelade piano (på dom allra högsta noterna för att inte väcka bebben). Jag var i himmelriket. Jag hade inte glömt bort hur hundar luktade eller hur man spelade Amelié på piano. Det finns kvar därinne. Försiktigt omstoppat inuti.
Det är bara det att när man släpper ut lite så är det svårt att få det att somna om lika bra som första gången. Då längtar jag hem. Där jag kan ha en sovande häst i famnen och spela piano när jag vill. Där man har en hund som fotvärmare på natten och där det luktar gräs och stall och kattungar springer överallt.
Ja. Ibland får jag hemlängtan.
Och just nu är det ibland.