Hoppas Sofi som var den egentliga presentmottagaren också tyckte det. Var nog lika mycket en present till mig... Vi vet ju alla vilken sucker jag är för musikaler.
Vi satt och log och skrattade och klappade händerna genom hela förställningen. Pure enjoyment! Jag ville inte åka hem efter att den var slut, min värld kändes plötsligt så tom. Jag vill också sjunga och dansa (och inte bara för mig själv...) när saker händer i mitt liv. Det skulle vara så befriande.
Att sminka sig och byta kläder, efter en heldag i London, på en restaurangtoalett, det var befriande.. eller vänta nu.. nej. Men underhållande. Precis som att springa i klackar några kvarter bort till Shaftesbury och Hairspray 10 minuter innan förställningen började. Och att ta det sista tåget till Windsor och få en lektion från en förfriskad man om att pengar är livet. jaa. Rätt underhållande och rättså liberating dag ändå måste jag säga.
Men ingen del av dagen (förutom kanske det faktum att snyggingen som spelade Link Larkin ((Liam Tamne)) gick förbi oss, på min sida, på vår väg till tuben, vände sig om och kollade mig rakt i ögonen. "I can hear the bells..." *längtanssuck*) hade varit så fin om inte Soffipropp gnäll hade varit med. Så grattis på födelsedagen snäckan, igår, fast egentligen den 3 mars. Det gör vi om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar